Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Inget är som väntans tider.

Idag har jag gått fem dagar över tiden med vår lilla bäs. Jag har ju hört om andra som gått över och som har berättat vilken pina det är. Jag tog det med en nypa salt. Tänkte att "så illa kan det ju inte vara". Det handlar ju bara om några dagar och i värsta fall, två veckor.
Men det är verkligen skitjobbigt! Nog för att jag mår väldigt bra fysiskt. Foglossningen är nästan borta och jag känner mig inte så trött utan mest rastlös.

Men i huvudet är det kaos. Jag har otroligt svårt att tänka på nåt annat än just värkar, smärtlindring, vattenavgång, bb-väskan, amning och föräldraskap. Självklart finns själva bäbisen i tankarna också. Hur underbart det ska bli att få ha den där lilla kroppen magen istället för i.
Det är vidrigt att inte kunna slappna av och bara få vara nöjd en stund. Jag funderar hela tiden på hur jag ska göra för att skynda på värkarna så jag får liksom ingen ro. Inte sitta eller ligga för länge, då får inte bäbis nån hjälp på traven. Men går jag för mycket så blir jag  ju trött och jag måste ju vara pigg till förlossningen.

Jag blir galen!! Jag måste hitta på nåt. Tänka på nåt annat en stund.

 

Lördagen den 30 september 2006 kl. 12:00

Bäbis | Permalänk | Kommentarer [2] Kommentera detta inlägg

 

Det är faktiskt födelsedag idag!

Enligt ultraljudet vi gjorde i v. 18 så är det bebisens födelsedag idag. Men då får den snabba på rejält. Knappt en timme har den på sig.

Jag har haft vad jag tror var en värk idag. Jag lagade mat och var tvungen att avbryta det jag höll på med för att det gjorde så jäkla ont. Blev helt illamående och kallsvettig. Det höll på i nästan fem minuter så jag är lite osäker på om det var en riktig värk eller nåt annat. Men allt jag hört och läst stämde in väldigt bra på vad jag kände. Ajje!

Hela kvällen har jag mått lite småkonstigt och haft som muskelkramp i ljumskarna. Hoppas att det är något på gång nu då! Men nuförtiden relaterar jag allting som är det minsta avvikande  till att förlossningen har startat. T ex har jag haft en äcklig smak i munnen hela dagen och det luktar kattmat överallt. Det beror säkert på att kroppen förbereder sig... Eller hur...

Jag tror verkligen att jag håller på att bli knäpp nu. Det som är bra med just mitt tillfälliga tillstånd är ju att man kan skylla allt på hormoner. Igår började jag nästan gråta av en mening ur en bokrecension i Aftonbladet. Det handlade om pappaböcker och meningen var nåt i stil med: "Författaren beskriver boken som en kärlekshistoria mellan honom och hans son."
Inga tårar? Nä, det är väl bara jättegravida som ser det ur den synvinkeln.

 

Måndagen den 25 september 2006 kl. 23:12

Bäbis | Permalänk | Kommentarer [2] Kommentera detta inlägg

 

Tröttare än trött.

Jag har varit helt slut idag. Vaknade vid åtta nån gång och låg och drog mig lite men sen säger fogarna ifrån. Måste upp och röra lite på mig.

 

Vi var med kissen hos veterinären igen. Hon har piggnat till nu och verkar vara utom fara men det gäller ju att vara vaksam på hur hon mår. Dåliga njurvärden får hon nog leva med.

 

När vi kom hem så la jag mig i soffan med katten och kände mig allmänt utpumpad. Åt lite men det hjälpte inte direkt. Försökte fixa lite i köket men fick en massa sammandragningar så jag gick upp och lyssnade på lite skön avslappningsmusik med en katt på magen. Satt så i säkert en timme och nästan somnade men det vill sig inte riktigt när man har ont och en bebis som verkar gilla musik. Full fart i magen!

 

Igår trodde jag verkligen att det var nåt på gång. Förlossning alltså. Det hände så mycket i magen som jag aldrig känt förut så jag var nästan inställd på att inte få sova hela natten. Men tji fick jag. Sov som en stock.

 

Fick ett ryck på eftermiddagen och bakade två långpannor kladdkaka. Vi satte i oss varsin stooor bit och sen ville jag sova igen.

Lyckades sova typ en timme förut men blev väckt. Kanske lika bra. Annars sover jag väl inte inatt.

 

Undrar om det är hormonerna som gör att jag är så trött? Och undrar om det har någon funktion att jag vill sova så mycket?

Hoppas att det betyder att jag ska samla kraft inför dagen D. Fick ett mycket bra tips av min kompis Therése , som fick sin efterlängtade Anton i tisdags, som löd: "Ät allt du kommer över! Du kommer att behöva det sen."

 

Nu ska vi laga mat. Kanske blir en bit kladdkaka till.

 

Fredagen den 8 september 2006 kl. 19:31

Bäbis | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

100cm-strecket sprängt!

Nu är jag en koloss! 100 cm mäter magen runtom vid midjan. Och ändå verkar bäbis tycka att det är trångt därinne.

Magen går i vågor titt som tätt och ibland undrar jag om lillan vill ut genom naveln.

 

I måndags var vi hos barnmorskan igen och hon konstaterade att bäsen nu ligger neråt med huvudet. Inte fixerat än, men på god väg, för attans vad ont det gör när den rör sig! Det trycker neråt och känslan av att gå isär är inte långt borta. Annars var allt som det ska med både mig och min inneboende. Skönt att veta. Lätt att bli nojjig nu när det inte är så långt kvar.

Apropå själva finalen så besökte vi förlossningen i Nyköping igår. Förlossningssalarna är jättefina med olika färger för varje rum och inte speciellt mycket sjukhuskänsla. Men sovsalarna var inge vidare. Kalt, stelt, en del utan toa på rummet och väldigt få rum där man är ensam. Och tydligen får pappan bara sova kvar en natt. Det blir till att åka hem så fort vi kan och får för oss.

Men det känns skönt att ha varit där. Kollat parkering och sett var man ska gå och så. Jag känner mig om möjligt ännu lugnare nu än förut. Jag är absolut inte rädd för förlossningen. Jag ser fram emot det. Det ska bli spännande! Hoppas bara att jag tycker det när det väl sätter igång också...

 

 

Torsdagen den 3 augusti 2006 kl. 14:10

Bäbis | Permalänk | Kommentarer [2] Kommentera detta inlägg

 

Bäbisblogg

Det har visst bara blivit moblogg sen jag fick telefonen men det är ju så häftigt! Bara kunna slänga in en bild närsomhelst. Men jag tycker ju om att skriva och nu känner jag för att göra det.

Det är så mycket som händer med min kropp just nu att jag har svårt att hänga med. Magen växer med rekordfart och jag upptäcker små förändringar varje dag. Nu är livmodern så stor att det är riktigt obehagligt att sitta ner. Känns som att bröstkorgen spänns ut.

 Jag har fortfarande inte gått upp så värst mycket (typ 8kg) i vikt (peppar, peppar) trots att jag vräker i mig sötsaker till höger och vänster.

Theodor har myntat uttrycket "gravidpuckad". Jag är visst det ibland. Exempel: Igår när jag handlade så höll jag på att plocka i smågodis i en påse när jag kom på att jag alldeles nyss hade plockat ner naturgodis i en annan påse. Guldfiskminne...

Nog för att två godispåsar är bättre än en men nån måtta kan det ju vara.

 

Vi har äntligen köpt vagn!! Det blev en brun sådan och den ska tydligen vara här om fem veckor. I god tid innan nedsläpp förhoppningsvis. Jag är ju bara i v 31.

Vi åkte till Örebro för att kolla lite innan vi bestämde oss. Jag hade förberett mig nogrannt med att fixa vägbeskrivning, läst på om vagnen, förberett frågor, kollat öppettider osv. Men när vi kom dit så fanns ingen Kronanvagn inne. Jag blev grymt besviken och hade nog kunnat börjat böla i butiken men vi vände och vred lite på en skötväska modell Kronan sen åkte vi hem och beställde vagn på nätet istället.

 

Sen tröttgrinade jag en stund på kvällen istället. Drog på min tns-apparat (en grej som skickar små elektriska stötar in i musklerna för smärtlindring av foglossningen) alldeles för högt av misstag och fick en chock så att tårarna började spruta. Sen kändes allt bättre. Man är inte helt stabil som gravid.

 

I magen är det jordbävning på kvällarna. Ibland blir den helt sned och ibland känner jag små, små fötter ända uppe vid revbenen. Det är en helt otrolig känsla som jag aldrig vänjer mig vid! Det ligger en liten person därinne som medvetet rör på sig!

Jag tycker om att vara gravid men nu är jag väldigt nyfiken på vem min lilla hyresgäst är.

 

 

 

Lördagen den 22 juli 2006 kl. 12:24

Bäbis | Permalänk | Kommentarer [2] Kommentera detta inlägg

 

Bakläxa.

I onsdags var vi på ultraljud. Jag såg fram emot det med skräckblandad förtjusning. Det är klart att man är orolig för att ungen ska ha två huvuden och inga fötter. Men Theodor läste på om hur stora riskerna är för missbildning och jag blev lugnad.

När jag hade lagt mig på britsen, dragit ner byxorna till knäna (kändes det som) och barnmorskan satt ultraljudsgrejen på magen så blev hennes första kommentar "Det var en liten en". "Hjälp!" tänkte jag. "Den växer inte som den ska." Men hon vred och vände på mojängen på min mage och vi såg bebisen studsa till och röra på händerna. Barnmorskan frågade i vilken vecka jag var och jag hade ju med hjälp av min barnmorska gissat att jag var i vecka 16. "Den här är inte äldre än 12 veckor" säger hon till sist. Man kan se sånt genom att mäta lårbenet på ynglet. Hon mätte flera gånger men kom fram till samma sak hela tiden.

Så nu är det bara att acceptera att jag får en extra månad som gravid. Först tyckte jag bara att det var fånigt, lite pinsamt och skrattretande. Men snart infann sig även besvikelsen. Suck. Jag som trodde att våran bebis var nästan 15 cm får nu vackert inse att den inte är större än mitt lillfinger. Suck igen.

Dessutom är min mage ganska stor och jag har ju till och med köpt mammajeans! Känns nästan som att jag är tvungen att hålla in magen lite nu för det är ju faktiskt en himla skillnad på v. 12 och v. 16. Jag kanske har skenmage. Eller också är den full med pizza, godis och yoghurt.

 

 

Fredagen den 17 mars 2006 kl. 17:42

Bäbis | Permalänk | Kommentarer [4] Kommentera detta inlägg

 

En tjockis talar ut.

Ja, jäsiken vad tjock jag har blivit den här veckan. Gick in i vecka 15 idag och för en vecka sen så tyckte jag inte att magen stack ut så hemskt mycket. Men när jag duschade i onsdags morse så tittade jag ner och fick en liten chock. Tada! Bäbismage!

Nu kan jag inte knäppa några gamla brallor längre så idag har jag, mamma och syster Pia varit i Norrköping och shoppat. Två par mammajeans, en mammatop, en fintop med tillväxtmån och en kjol. Jag är supernöjd!

Mamma och Pia fick jag slita bort från bebisavdelningen på Polarn&Pyret. "Nämen halledolingen tå pöt mössa, då!" Ja, det är roligt att titta på pyttekläder, men jag tror att jag ska koncentrera mig på en sak i taget. Små, gulliga kläder kommer vi nog att dränkas i ändå när lilla Alfa väl kommer.

Alfa är Theodors idé på arbetsnamn. Alfa-nummer ett-den första. Inte lika sött som Smulan, Ärtan eller Junior, men mycket originellt. Dessutom låter det som ett flicknamn och jag tror att det nog är en liten tjej därinne.

 

Ikväll när vi satt hos svärisarna så tror jag att jag kände nåt i magen! Det kändes som om någon petade på mig, fast inifrån. Vet inte om det verkligen var lilla Alfa, men det liknade inget jag har känt förut. Det var i rätt del av magen i alla fall. Måste gå och lägga mig nu och känna efter lite.

Godnatt!

 

Lördagen den 4 mars 2006 kl. 22:21

Bäbis | Permalänk | Kommentarer [3] Kommentera detta inlägg

 

En inneboende!

Ja nu är det ingen idé att försöka hålla det hemligt längre. Vi är med barn! Eller mest jag. Theodor är lite sympatigravid.

Den 6/1 och 13/1 gjorde jag negativa test. Jag var ledsen och rätt konfunderad. Jag hade symtom men var alltså inte gravid? Jag trodde på allvar ett tag att jag var skengravid. Att kroppen bara hittade på allt.

Men den 21/1 så var testet positivt! Jag berättade för Theodor så fort han kom hem. Tjohooo!!

 

Om man ska gå efter barnmorkans uträkning och gissning så är jag nu i vecka 10.

Jag mår rätt bra. Kräks inte, men mår ibland illa i långa perioder. Vill helst inte äta alls och det verkar synas, för mammas kommentar när jag berättade för henne (efter gråt och kramkalas) var: Ja, jag undrade just varför du har tunnat ur på allt utom magen!

 

Just nu mår jag rätt pissigt. Trött, snurrig, hungrig fast inte och rätt tjurig. Men när jag tänker på det där lilla livet i min mage som nu (antagligen) är stort som ett plommon och har ett hjärta som slår så blir jag varm och glad och vill gråta en skvätt. Tänk att det funkar! Tänk att vi kan!

 

Ja, jisses. Katterna ska bli storasystrar. Kanske mostrar eller fastrar passar bättre.

 

Söndagen den 5 februari 2006 kl. 18:13

Bäbis | Permalänk | Kommentarer [2] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Taggar

bebis Isabella mormor Bella förlossning förvärkar shoppa bebisen Förlossningen mage barnmorskan Björk boa Coldplay förlossningsmusik iPod Kullbergska Sjukhuset Massive Attack Salem al Fakir Sammandragningarna ultraljud Vändningsförsök Ärtan Bihåleinflammation bihålesköljning

Kategorier

Allmänt

Att gå i skolan

Bäbis

Husbygge

importerade blogginlägg

Isabella

Moblogg

Modebloggen

Pyssel och knåp

Arkiv

 2010

 2009

 2008

 2007

 2006

 2005

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.