En inneboende!

Ja nu är det ingen idé att försöka hålla det hemligt längre. Vi är med barn! Eller mest jag. Theodor är lite sympatigravid.

Den 6/1 och 13/1 gjorde jag negativa test. Jag var ledsen och rätt konfunderad. Jag hade symtom men var alltså inte gravid? Jag trodde på allvar ett tag att jag var skengravid. Att kroppen bara hittade på allt.

Men den 21/1 så var testet positivt! Jag berättade för Theodor så fort han kom hem. Tjohooo!!

Om man ska gå efter barnmorkans uträkning och gissning så är jag nu i vecka 10.

Jag mår rätt bra. Kräks inte, men mår ibland illa i långa perioder. Vill helst inte äta alls och det verkar synas, för mammas kommentar när jag berättade för henne (efter gråt och kramkalas) var: Ja, jag undrade just varför du har tunnat ur på allt utom magen!

Just nu mår jag rätt pissigt. Trött, snurrig, hungrig fast inte och rätt tjurig. Men när jag tänker på det där lilla livet i min mage som nu (antagligen) är stort som ett plommon och har ett hjärta som slår så blir jag varm och glad och vill gråta en skvätt. Tänk att det funkar! Tänk att vi kan!

Ja, jisses. Katterna ska bli storasystrar. Kanske mostrar eller fastrar passar bättre.